synapser

Fig 1: Up up and away! Strax… Tjejen ska ju snacka klart först…

Jahapp! Då drar vi till Japan igen!

Shit… Ja semestern börjar friskt med en rejäl dos jetlagg, kan inte minnas att jag var såhär paj efter landningen förra året, men men det är bara att gilla läget för nu är jag här! Och jag tog en stackare med mig vid namn Niklas, ni har sett han dyka upp på denna blog då och då som en som gillar att kommentera mina inlägg. Hursom, vår resa började med ett stop i Amsterdam, väl där så blev allt bara kaos, påvägen hade vi fått reda på att vi måste checka in vårat bagage i Japan pga att vi ska ta ett inrikes flyg till Osaka, på lappen med vårat schema så står det att vi alltså har 1 tim och 20 min på oss att ta med oss bagaget i Tokyo, springa till Osakas flyg och checka in detta… Vi blir direkt skeptiska och tittar på varandra;

-“Hur fan ska vi hinna detta?”

Vi spenderar kanske 1 timma med att springa runt på Amsterdams flygplats i hopp om att hitta en representant för Japan Airlines, all personal vid receptionerna pekar oss åt olika håll medans vi i någon slags maraton liknande letande byter papper med varandra och springer till olika delar av flygplatsen, svettas och pustar av irritation. Vi vill ju bara dricka öl och käka nu… Jag envis som jag är släpar Niklas runt som nu bara blir mer irriterad…

Fig 2: Amsterdam! Jag orkar inte ens vänta på Japan så jag tar mig sushi direkt på flygplatsen…

-”Jag ska fan ha ett svar!”

…pustar jag medans vi kollar terminalerna, tillslut hittar vi ett svar, att vi inte får något svar… Tills vårt flyg vid 21:00 är på plats, för då är även personalen för det bolaget där med. *Face palm*…

Men tack vare vårat envisa försök så fick vi iaf reda på vilken gate och vart vi skulle plocka ut våra “boarding pass”. Inte lätt i Amsterdam ska jag säga.

Vi ser nudlar, magen skriker nudlar, vi hittar nudlar. Vi äter nudlarna, nu skriker plånboken istället för det känns lite svinigt av en nudelbar i Amsterdam att kräva oss på 150 kr på en skål nudlar och ytterligare 55 spänn för en Japansk Öl… Men men… det är ju semester och vi är ju här nu för att käka orientaliskt, fast vi är kvar i Europa…

Efter mycket öl/mat och slö-datande på flygplatsen (jag spelade mest Juiced 2, awsome bilspel) så är det dags att röra sig mot rätt gate för att korsförhöra japaner, jag stöter till Niklas som lodis sover på ett par stolar, han hade tydligen dygnat för att time:a jetlaggen. Vet inte vad det var bra för eller vilken slags vetenskap han använde där, för resten av resan kommer visa sig att han inte kan sova och kommer vara sur i 2 dagar framåt 😉

Vi tar oss till rätt gate, jag hasar upp papper och boarding pass… Pekar och hojtar att vi kommer inte hinna att checka in våra saker inom bara 1 timma och 20 minuter, beskriver hur länge jag fick vänta i Osaka när jag skulle lasta av förra året och vad händer om planet är 1 timma sen igen pga storm? Dom små ögonen på den äldre herren tittar på mig och säger inte ett ord tills jag är klar;

-”Don’t worry… It has to work, It says so on the ticket… Don’t worry…”

Där står vi paffa, det var det enklaste svaret vi hade sökt hela tiden, inte för att Amsterdams personal på flygplatsen hade några vettiga svar med bara axlar som rycktes och diffusa försvar om att det är flygbolaget som ska kompensera om dom inte är i tid eller att man får antagligen stanna i Tokyo tills nästa flyg osv… Här möter man 1 japan från bolaget som kommer med 1 mening och allt är lugnt… Jag känner mig helt dum att jag ens frågade och kommer sakta till sans med att;

-”Japaner är helt enkelt lite bättre än oss andra…”

Fig 3: Tristess i Amsterdam

Och så sant som jag skrev det, efter den 12 timmar långa resan (där jag narkoleptiskt totalt däckade samtliga timmar) så landar vi i Tokyo, i första terminalen efter tågbanan från planet så står våra väskor där… Bland de första som dyker upp… Jag är helt paff, vi bär dom till tullen där en Japansk herre stirrar fort på lappen med det innehåll vi deklarerat på planet.

-”NEATHERLANDSU???”

…skriker han glatt mot mig;

-”Almost! Sweden!”

…skriker jag glatt tillbaka…

-”Ahhh! So so so soooo….”

Han kastar bort lappen nickar glatt och ger mig väskorna, vi checkar in på nästa station där en otroligt vänlig japanska tar min väska. Eftersom jag är en jätte och hon från lilleputtlandet så måste jag hjälpa henne lyfta min stora vandrarryggsäck där hon spjärnar emot med ben och armar för att rubba den från golvet. En lapp sätts på där det står “Warning: Heavy”. Med boarding pass i handen och med pustande lungor samt svettiga pannor så står vi där, vid rätt gate, kollar klockan… Vi lyckades göra detta på ca 10 min… Uppgivet sätter vi oss där bussen ska gå och skakar på huvet, Japanerna är onekligen väldigt mycket mer effektiva med flygbyten…

Japan…

Ja kostymen gjorde det igen tror jag, ännu en särbehandling utöver det vanliga…

Efter en allt för lång afterwork en Fredag kväll för någon vecka sedan, så hade jag gjort det exceptionellt dåliga valet att ha tagit bilen till arbetet pga diverse anledningar, bland annat träning som vanligt. Hur som, jag var som bäst uttråkad över att alla blev fulla som ägg och jag själv fick rulla tummarna pga mitt val. När sedan dessa kvinnor jag nu stiftat bekantskap med nu sen ett par månader tillbaka behövde skjuts tillbaka till mina hemtrakter så börjar dom magiska krafterna av “kostymen” vakna till liv. Mitt alter ego; Herr Gaspedalstryckare fick bestämma hastighetsvalen hela vägen till damernas bostad, en av anledningarna var att en bilist vars röda bil saknade en huvudlykta samt tyckte det var slalomsäsong rattade runt friskt över vägen framför mig, min manliga hjärna insåg snabbt att det är bäst att köra om så jag slipper krocka in i honom. Men det visade ju sig bli någon form av tävling istället så fort han såg att jag ville dra om.

Tillslut efter nån minut eller två har jag lyckats skaka av denna tok och var nu framme på en av de mindre gatorna i detta ghetto kallad Länsmansgården. Svårt att förklara för er som inte kan Göteborg, men det är där staten placerat större delen av arbetskraften dom drog in till Sverige under 70 -90 talet, dom är ganska arga där och grillar mycket religiöst kött på sina bakgårdar.

Väl där med en bil jag vill påminna er om att ha lite av uppseendeväckande karaktär med neon blå cupé och diverse “upphottning” av motorprestanda etc står och puttrar nu friskt med två lyriska damer i baksätet som inte pratar Svenska. Bakom mig ser jag två lyktor sakta komma emot mig, stannar upp och ut kliver 2 polistjänstemän ur en vit och omärkt volvo combi. Skakigt tänker jag;

Fig 1: Bilen.

-“Skit…”

Jag frågar hövligt om någon form av identifikationshandling bör visas, vilket responsen är instämmande, de vanliga frågorna uppstår som;

-“Vems bil är detta.”
-“Vem är du?”
-“Varför har du kört över 30 Km/h på samtliga sträckor från Hisingsbron.”

Jag inser snabbt att dessa konstaplar har alltså förföljt mig hela vägen från centrala stan tills dess att jag stannat, jag tittar mig omkring medans jag får besvara frågor om vart hastighetsbegränsningarna börjar och slutar på denna färdsträcka jag valde. Inser att jag sitter i ett tveklöst område med ett rykte som redan höjer ögonbryn, i en bil som redan blivit granskad ett par gånger varav jag sitter i en kostym och har 2 utländska damer fulla som ägg i baksätet. Jag fyller nu alla kritetier av en hallick och står chanslös inför sanningen att detta ser helt enkelt inte bra ut.

Fig 2: Pimp.

Jag harklar mig fram med svaren när jag snabbt överröstas av att en av damerna nu står och försöker stänga passagerardörren på mitt bilbälte om och om igen…

Plötsligt svarar alpha konstapeln att han egentligen borde ta körkortet från mig men istället väljer att blunda den här gången. Jag försöker hindra mig från att fråga varför… Jag tänker;

-”Jag behövde inte blåsa, testas eller blev bötfälld… Det måste har varit kostymen igen…”

Eller?

Fig 1: TV4 nyheterna pratar om det senaste klanteriet på Facebook, där bland annat Mathias Klang från IT-Universitetet förklarar denna beteende störning man nu börjat utveckla pga sociala medier…

Detta är något jag pratat högljutt om tidigare men det kanske inte skadar att plocka upp det igen med lite med samhällsbevis. Nu har man klantat sig med Facebook media igen och hängt ut patienter som under narkos syns på bild helt utan samtycke, där läkare i princip sitter och hi5:ar varandra i bakgrunden. Sen när har vår moral och etik försvunnit i samband med samhällsmedier så som bloggar och forum? PUL, vett och någon slags kunskap om vad man kan förvänta sig hända när man väl gör detta borde väl vara mer än bara en faktor nu förtiden, det är ju knappast första gången man hör något liknande?

Bara för att IT är ett verktyg för att boast:a med intresse, syssla eller utseende så betyder inte det att man likt någon slags zombie inte inser vad som sker i bakgrunden. Jag vill inte att min familj hittar bilder på mig i festaktiviteter jag inte godkänt, dock har jag inget val om bilderna är tagna med andra och jag valt att delta i samma aktivitet MEN jag har rätt att neka den rätten för någon om jag inte är vid medvetande…

Fig 2: Facebook Zombie…

För varje dag som jag ser eller hör om Facebook så inser jag bara allt mer hur smart jag var som bojkottade det, det är en folksjukdom idag, har man det inte så är man inte delaktig i någon slags “sluten cirkel”. Ett praktexempel på “sluten cirkel” är att alla antar nu att man har Facebook som om man har ett ID-kort för “socialt” umgänge, dyker man inte upp på en fest eller liknande så är man direkt oförskämd när respektive har annonserat detta “>tydligt<” på Facebook. Ännu en är när man inte är bjuden för man inte har Facebook, för du finns inte.

Fig 3: South park gjorde en parodi som är tragiskt nog också är rätt korrekt…

Jag minns på den gamla goda tiden, inte långt efter dinosaurierna när jag inte ens ägde en mobiltelefon, men på något underligt sätt lyckades vi via röksignaler och trummor meddela våra vänner om framtidsplaner och annat. Vid närmare eftertanke så var vi nog alla mycket smalare också än vad vi är idag då vi faktiskt tog till fötterna för att berätta det. Det transportprotokollet hette cykeln inte TCP/IP. Sociala medier betyder nödvändigtvist inte att man måste vara tvungen att följa det, men du förlorar tydligen din bekantskap om du inte följer lämmeltåget?

Ja jag har nyss fyllt år så ni kan addera en gaggig röst och en käpp med detta uttalande…

Högfärdig klädsel har alltid varit bidragande till att främja sin vilja och latenta önskningar? Jag väljer att vara ganska frågande i det här ämnet för folk verkar ha en fix idé vad en kostym representerar.

Sen min tid som konsult i en organisation där kostymen representerar “arbete” så betyder det samtidigt något helt annat för kringliggande organisationer, dvs näringslivet utanför. Jag menar t ex klädbutiker som ser detta som “han har råd med mer kläder”, eller på restauranger som ser detta som “han har säkert känsliga smaklökar” osv…

Det som slog mig som allra tydligast var min resa till Japan där jag valde att ha kostymen på mig under resan, dels för att slippa få den onödigt skrynklig i min vandrarryggsäck och slippa ha ännu mer bagage i händerna.

Jag fick:
* Bästa platsen fast jag inte hade förbokat och/eller någon stod före i kön.
* Mer mat på flyget fast jag frågade om det kostade mer (jag äter mycket).
* Otroligt bemötande på 4 språk mellan Tyskland och Japan. (dom prövade med svenska, tyska sen japanska och engelska. Först trodde jag det var något slags språktest då jag svarade på frågan på samtliga språk).
* Bärhjälp från flygplatsen i japan.
* Bärhjälp till flygplatsen i japan.
* >2< platser!!! för mig själv för att min bokade plats hade en trasig skärm, istället fick jag 2 platser med 2 skärmar. Dom framför mig som egentligen skulle suttit där jag bokat fick 1 skärm att dela på.

Allt detta utan att jag bedja om det, det var tydligen mer rutin än vad min vilja bad om…

Med det motsatta könet så har det också en intressan inverkan, mest difus och okontrollerad beslutsfattning om dig som person men likväl intressan.

Kvinnan ser?:
* Du är 27 men plötsligt är du 35 eller mer.
* Du är rik eller elak.
* Du har ett fordon.
* Hon ser dig.

Hur det är åt andra hållet dvs om kvinnan i det här fallet står med kostym så blir iaf jag rädd för att antingen åka på hemläxor eller bli stämd för nått jag antagligen gjort fel. Det är allt jag kan argumentera om för jag står ju bara på en sida i det här fallet. (Kommentera gärna emot).

I yrket så är kostymen din reklamlapp, den representerar;

– “Jag vet vad jag pratar om för jag klär mig bra.”

Det är bara det den står för, för även om du står helt utan kompetens, låter korkad eller säger ord som inte finns, så lyssnar dom. Tro mig jag har provat och jag har mött dom som provat detta mot mig.

Vilket leder mig till nästa tankegång, vad skulle hända om alla hade kostym på sig, jag börjar tro att kostymen kan ha haft en faktor i finanskrisen, dvs förmånga tjänade lite extra och började få lite för mycket saker gratis; jobb, bonus, bonus, bonus osv… Och då lite indirekt tänker jag på ondska, representerar då denna klädsel en viss ondska, för godhet kan väl knappast vara “gott” när man blir behandlad som någon slags kunglighet bara för att man klär sig på ett visst sätt?

Fig 1: G-Man, ni har sett han här förrut på bloggen. Återigen en ikon för konsulten och nu även kostymen. Ondska eller Neutralitet eller Neutral Ondska?

Här är en annan strategi för dig som söker rätt kunskap inom teknik, finans, juridik osv; Han/Hon som ser förjävlig ut (älg mjukiströja och gummistövlar t ex) bär förmodligen på den kompetensen ni söker, du vill inte gå till han/hon som ser mest skön ut för ögonen. Skulle du köpa en pizza av någon som stod i kostym och bakade den? Skulle du välja att opereras av en kirurg som står i frack med en upplaga “CIO Sweden” inrullad i ena fickan och gummihandskar när det sista ordet du hör innan narkosen slår in är:

– “Afterwork sen eller? Naaaaaaaajs!”

Rävspel tänker ni, då jagar man räv eller så spelar man en räv. Nej det är snarare det andra som man sällan erkänner sig göra. I arbetslivet så är det att framstå som en “åtråvärd-resurs”, lik arbetssysslor som att sälja “sig” för att nå framgång. Alltså beteendet inte handlingen att sälja sig som fysisk produkt. Det är alltså inte prostitution vi pratar om, mer “mental” prostitution.

I social-livet klassas detta som att “flörta” när det gäller att jaga fysiskt umgänge på sexuell skala. Dock ska man inte bland ihop en lätt flört med rävspel, det är bara en av många funktioner som landar på just “spelet”.

Ska man summera så blir det nått såhär…

Strategi för arbetet (framgångsrikt/initiativtagande):
* Jag har kompetens
* Jag har kompetens snart eller låtsas ha det så ingen står emot mig
* Jag är vältalig och aldrig svag inför den som håller i min lön
* Jag är vänlig och tillmötesgående på krav utifrån kund och beställare
* Jag kan alltid stå till tjänst med arbete för att få lön
* Jag är lojal mot min arbetsgivare för att få lön

Strategi för social-livet (fysiskt/sexuellt):
* Jag är åtråvärd och bär på smaskiga hemligheter
* Jag låtsas vara mörk och hemlig
* Jag säger bara bra saker och inte vad jag egentligen tycker för att få dig
* Jag är vänlig och tillmötesgående på krav utifrån dig
* Jag kan alltid stå till tjänst och hjälper dig för att få dig
* Jag är eller kommer bli lojal mot dig

Fig 1: Räv.

Jag skulle vilja skriva något om vart hederskonceptet hamnar här men tyvärr så har heder inget med saken att göra… Rävspel är för att man har ett mål…

Alla gör det, alla kommer fortsätta göra det, för det gynnar både dig och den utpekade. För att citera en säljare inom IT som jag för hans eget bästa sätter som anonym i detta sammanhang:

-”Är du ärlig så säljer du ingenting, vill du ha något så får du oftast ljuga…” – Anonym

Nu när man skrivit detta så blir man lite svag i knäna för hur vulgärt det låter och allra minst hur falsk man egentligen måste vara för att ta för sig. Men jag tror att vi alla kan vara överens över att vi har/kommer eller ska vara såhär idag…

Den senaste tiden har jag insett hur tråkigt mycket mer vuxen man börjar bli. Att man stör sig på folk som inte håller tiderna, inte jobbar helhjärtat, förväntar sig att du som jobbar nära med dom kommer lösa deras problem.

Fig 1: ONT I HUVUDET!!!!

Utanför arbetet ser man samma beteenden bland vänner eller snarare vänner i ideella föreningar, har man satt en hög ribba och ser att ingen uppfyller dom förutom du själv så står man där och är sur eller förbannad.

Problem hamnar till större del att man kanske är för nära sina kollegor eller vänner i andra samarbeten. För har man visat sig sårbar med “vänskap” så har man inte lika stor rätt att ställa krav, inte heller har man rätt att skälla på en vän eller försöka uppfostra dom.

Nånstans där emellan försöker man vara en vän som hänvisar till beteende förbättring eller “tar ett snack” med en öl i handen; “To soften the blow” …

Fast egentligen är jag bara bitter för att jag börjar bli allt mer vuxen och mitt umgänge inte delar samma ambitioner eller väljer att kunna konfrontera på fel event som vän eller kompis, när dom egentligen bara borde hålla med just då.

Tyvärr har man insett allt mer att det här beteendet sitter i relationer också, där beteendet inte borde vara som den är när man är publik och kanske borde välja att ta vissa argument bakom stängda dörrar.

Och inte nog med det så försöker man intala sig själv att om man börjar bli allt mer chef eller har en ledande roll på något sätt så måste man veta hur man hanterar detta, hur man löser konflikter och alltid stå sig smartare än den generella folkmassan. Vilket är ett jävla helvete… Varför ska man påstå sig vara bättre än någon annan, vem ger mig rätten?

Antagligen så har man byggt upp denna borg själv och nu får man sitta där och gilla läget, hålla i karaktären, låtsas veta allt och kunna hantera allt samt vara den som andra kan hämta kraft från.

Fig 2: Mega Man… Power…

Men jag är nog bara lite bitter idag… Och egentligen önskar jag att jag vore mer som en maskin än en individ… Dom slipper iaf känna saker…

Fig 3: Maskin…

I denna värld av misstro mot den alldagliga användaren så drog en skribent på Computer Sweden en genialisk koppling mellan Svenska Kyrkan och Internet. Resultatet blev följande:

“Nu är det bara för Svenska Kyrkan att iklädda sig rollen som nätmoralens väktare”

Den Kristna Moralfilosofin; utgår från den gyllene regeln: “Handla mot andra som du vill att andra ska h andla mot dig”. Den kan fungera som moralisk kompass även på nätet. Som bekant spelar också tio guds bud en central roll i den kristna etiken. De skulle också kunna fungera bra – lätt modifierade:

* Du ska inte ha andra överföringsprotokoll än internet protokoll.
* Du ska inte spamma.
* Helga sabbaten. Ha datorn avstängd minst en dag i veckan.
* Visa aktning för din fadert och din moder- adda dem som firends på Fejan.
* Du ska inte missbruka andras upphovsrätt och fildela olagligt.
* Du ska inte sprida falska rykten på Twitter.
* Du ska inte ha begär till din nästas hårdvara eller mjukvara eller något annat som tillhör din nästa.
* Du ska inte posta bilder på din nästa utan dennes medgivande.
* Du ska inte ha begär till din nästas nätdejter.

Ref: Citerat från Computer Sweden Fredagen Den 6:e November 2009 Nr 72, skrivet av Johan Hallsenius, Chefredaktör.

Fig 1: Konsekvenserna?

Jag har länge intresserat mig för etik och moral på nätet och skrivit flertal artiklar som uppgifter under den tid jag läste till informatiker. Här är några infallsvinklar som många inte tänker på. Dessa artiklar var ju självklart lite för rabiata och rebelliska men på något sätt hävdade jag en poäng. Jag är ju iaf informatiker idag?

Fil 1: Från Kontoret Till Hela Samhället; Med fokus på informationen, individen och säkerheten.

Hej!

Nu var det ju ett bra tag jag faktiskt
skrev nått, jag är ju en inbiten ”antibloggare” på det viset
att jag vägrar köra en ”daily blog”. Lika mycket som jag vägrar
att slösa bit:ar i onödan här på nätet.

Men idag har jag faktiskt nått att
lägga upp!

Bekvämlighet, bra eller anus?

Fig 1: Tråkigt på jobbet, eller dagdrömma interaktivt?

Börjar man prata om arbetslivet i den
bemärkelsen att man inte får vara för bekväm, vi är ett
välfärdsland som redan har lite för bra. Tänk på dom som får
stå på volvobandet varje dag och få bandsjukan (själv upplevt
det). Nej man ska nog vara tacksam att man kan ha ett kontorsjobb
trots allt, även om livet är väldigt ”Dilbert” nu för tiden.

Dock så älskar jag ju att racka ner
på IT, ju mer man jobbar med det ju mer inser man hur mycket man
hatar skitet. Innerst inne skriker en del av membranet;

-”VAFAN HÅLLER DU PÅ MED!”

Jag hamnar ofta i långa filosofiska
debatter om hur mycket mer givande rent spirituellt det hade varit
att snickra upp hus och sen kunna gå dit och peka samt säga;

-”Det där har jag skapat, där bor
en familj nu, dom har det varmt och gött.”

Vi kan nog alla hålla med om att IT är
så groteskt växande att alla din skapelser betraktas för eller
senare som monster du måste avliva fort för att följa rätt
standard och det gäller ta mig fan allt du gör… Jag skojar
inte…

men…

I dimman av all negativitet så har vi
faktiskt en sak som Gartner skrev statistik om (jag använder det
ofta i mina föreläsningar). En undersökning visade att varje
Europé använder sig av en stordator minst 10 gånger om dygnet.
Varje Amerikan använder sig av en stordator minst 15 gånger om
dygnet. Varför? Jo för den tekniken går inte att ersätta, den är
integrerad från det att du väntar på att rödljuset slår om till
att du gör en bank transaktion, eller bokför ditt barn. Jo det är
sant, många av dom systemen är kvar för dom är för komplicerade
att exportera till nya. Förstå vad mina stackars ekonomer får inse
att ”molnet” och ”grön IT” är inte lösningen på alla
problem.

(lika lite som det är naturvänligt
att ha mastodont serverparker som virtualiserar i Grönland eller
vartfan dom kan smälta ner is nu för tiden)

Nånstanns där ute hör jag en gammal
farbror, senil-dement, skäggig som sitter där på sin veranda, med
en whiskey i ena handen och en käpp i den andra. Pekandes på ett
rödljus medan han hojtar på sitt barnbarn som konfar sin iphone;

-”Det där pojkspoling.. Det där har
jag gjort, där sitter alla familjer i sina bilar och väntar på
grönt, i värmen… Och jag har det gött…”

Fig 2: Såhär tyckte man att framtidens dator skulle se ut, nu är det mer sanning att mainframe parkerna ser ut såhär. Jag gillar rodret förövrigt, undrar om det finns med USB interface?