Fig 1: Up up and away! Strax… Tjejen ska ju snacka klart först…

Jahapp! Då drar vi till Japan igen!

Shit… Ja semestern börjar friskt med en rejäl dos jetlagg, kan inte minnas att jag var såhär paj efter landningen förra året, men men det är bara att gilla läget för nu är jag här! Och jag tog en stackare med mig vid namn Niklas, ni har sett han dyka upp på denna blog då och då som en som gillar att kommentera mina inlägg. Hursom, vår resa började med ett stop i Amsterdam, väl där så blev allt bara kaos, påvägen hade vi fått reda på att vi måste checka in vårat bagage i Japan pga att vi ska ta ett inrikes flyg till Osaka, på lappen med vårat schema så står det att vi alltså har 1 tim och 20 min på oss att ta med oss bagaget i Tokyo, springa till Osakas flyg och checka in detta… Vi blir direkt skeptiska och tittar på varandra;

-“Hur fan ska vi hinna detta?”

Vi spenderar kanske 1 timma med att springa runt på Amsterdams flygplats i hopp om att hitta en representant för Japan Airlines, all personal vid receptionerna pekar oss åt olika håll medans vi i någon slags maraton liknande letande byter papper med varandra och springer till olika delar av flygplatsen, svettas och pustar av irritation. Vi vill ju bara dricka öl och käka nu… Jag envis som jag är släpar Niklas runt som nu bara blir mer irriterad…

Fig 2: Amsterdam! Jag orkar inte ens vänta på Japan så jag tar mig sushi direkt på flygplatsen…

-”Jag ska fan ha ett svar!”

…pustar jag medans vi kollar terminalerna, tillslut hittar vi ett svar, att vi inte får något svar… Tills vårt flyg vid 21:00 är på plats, för då är även personalen för det bolaget där med. *Face palm*…

Men tack vare vårat envisa försök så fick vi iaf reda på vilken gate och vart vi skulle plocka ut våra “boarding pass”. Inte lätt i Amsterdam ska jag säga.

Vi ser nudlar, magen skriker nudlar, vi hittar nudlar. Vi äter nudlarna, nu skriker plånboken istället för det känns lite svinigt av en nudelbar i Amsterdam att kräva oss på 150 kr på en skål nudlar och ytterligare 55 spänn för en Japansk Öl… Men men… det är ju semester och vi är ju här nu för att käka orientaliskt, fast vi är kvar i Europa…

Efter mycket öl/mat och slö-datande på flygplatsen (jag spelade mest Juiced 2, awsome bilspel) så är det dags att röra sig mot rätt gate för att korsförhöra japaner, jag stöter till Niklas som lodis sover på ett par stolar, han hade tydligen dygnat för att time:a jetlaggen. Vet inte vad det var bra för eller vilken slags vetenskap han använde där, för resten av resan kommer visa sig att han inte kan sova och kommer vara sur i 2 dagar framåt 😉

Vi tar oss till rätt gate, jag hasar upp papper och boarding pass… Pekar och hojtar att vi kommer inte hinna att checka in våra saker inom bara 1 timma och 20 minuter, beskriver hur länge jag fick vänta i Osaka när jag skulle lasta av förra året och vad händer om planet är 1 timma sen igen pga storm? Dom små ögonen på den äldre herren tittar på mig och säger inte ett ord tills jag är klar;

-”Don’t worry… It has to work, It says so on the ticket… Don’t worry…”

Där står vi paffa, det var det enklaste svaret vi hade sökt hela tiden, inte för att Amsterdams personal på flygplatsen hade några vettiga svar med bara axlar som rycktes och diffusa försvar om att det är flygbolaget som ska kompensera om dom inte är i tid eller att man får antagligen stanna i Tokyo tills nästa flyg osv… Här möter man 1 japan från bolaget som kommer med 1 mening och allt är lugnt… Jag känner mig helt dum att jag ens frågade och kommer sakta till sans med att;

-”Japaner är helt enkelt lite bättre än oss andra…”

Fig 3: Tristess i Amsterdam

Och så sant som jag skrev det, efter den 12 timmar långa resan (där jag narkoleptiskt totalt däckade samtliga timmar) så landar vi i Tokyo, i första terminalen efter tågbanan från planet så står våra väskor där… Bland de första som dyker upp… Jag är helt paff, vi bär dom till tullen där en Japansk herre stirrar fort på lappen med det innehåll vi deklarerat på planet.

-”NEATHERLANDSU???”

…skriker han glatt mot mig;

-”Almost! Sweden!”

…skriker jag glatt tillbaka…

-”Ahhh! So so so soooo….”

Han kastar bort lappen nickar glatt och ger mig väskorna, vi checkar in på nästa station där en otroligt vänlig japanska tar min väska. Eftersom jag är en jätte och hon från lilleputtlandet så måste jag hjälpa henne lyfta min stora vandrarryggsäck där hon spjärnar emot med ben och armar för att rubba den från golvet. En lapp sätts på där det står “Warning: Heavy”. Med boarding pass i handen och med pustande lungor samt svettiga pannor så står vi där, vid rätt gate, kollar klockan… Vi lyckades göra detta på ca 10 min… Uppgivet sätter vi oss där bussen ska gå och skakar på huvet, Japanerna är onekligen väldigt mycket mer effektiva med flygbyten…

Japan…