synapser

Har verkligen längtat att få se Kyoto igen… Vi tog oss några vagnar som jag kom ihåg med lite hjälp att personalen på stationen, kom fram och träffade en väns bror som är där för tillfället och pluggar Japanska. Samtidigt har jag fixat så jag ska få träffa Jocke som är från samma Dojo som jag i Göteborg, innan jag kom till Japan så hade jag nämligen beställt en fin ny Dogi för mig att blöda i, den tog Jocke hand om åt mig och levererade som lovat. Aaah! Att få slita ut på en ny Dogi är som att sätta sig i en ny bil !!!

Vi bestämmer oss för att traska runt och klaga på Japan tillsammans medans vi besöker affärer och restauranger, medans vi promenerar runt så öser det rejält med varm regn över likt en varm dursh. Vi har våra praplyer från hotellet med oss men dom blir så blöta så det tillslut tränger sig igenom och regnar innanför paraplyerna… Men det är varmt!

Fig 1: Tôji Tower! Kyôto är awsome…

Efter att ha käkat och kollat ett gäng affärer så kontaktar jag Whitney med hjälp av Jockes japanska mobil, det visar sig att hans syster är på besök från Amerika och dom är också i krokarna i Kyoto, vi bestämmer oss för att vänta in dom så Jocke kan ta sig till träningen. Jag väljer att inte besöka den strikta Rakuto Douin idag tills jag kommit på fötterna från jetlaggen. Jocke tackar för sig och Whitney tar över som vår reseledare, med sig har han sin syster som sagt och man kunde direkt se likheterna; torr humor, samma ögon, dock grymt mycket mer attraktiv än Whitney… För jag är ju lagd åt det andra hållet… Alltså det normala hållet… *harkel*

Nåväl! En dag i Kyoto gjorde susen, fick träffa alla vänner jag känner här och börjar få ordning på tågen samt alla destinationer. Råkade t om passera gatan där cykelaffären var när vi först leta upp Rakuto Douin förra året, allt börjar forma sig tänker jag…

Fig 2: Jocke från Göteborgs dojo till vänster och diverse patrask vi känner åt höger och Niklas då… Han ingår ju i kategorin patrask.

Nu är det bara att dra tillbaks till gymmet och sen käka, jag känner mig redan starkare och sundare. På nått sätt så får man en ny slags energi här, det fyller mig… Det kanske är knark?

Fig 3: MAT!

Fyfan va seg man är nu, inte nog med att jag fått faila runt med nätet pga en dålig macbook pro som jag så proffsigt införskaffade på jobbet inte klarar av gamla wifi routrar så har jag nu inget nät. Eller iaf flaxande nät om jag har tur… Jevla skit apple… Varför failar ni med intel skit ni skulle stannat på power pc!

Fig 1: Passa er apple annars går jag oldschool på er!

Nåväl… Vi är på hotellet, resan gick väldigt bra, alla vagnar stämde som jag tog förra året, när vi anlände så handlade vi och lyckades käka på sushi tåget. OOOOOOOOh! Vad jag hade längtat efter käket, jag satt i matorgasm som nästan fick Niklas att sluta äta, men det är egentligen punkt 2 i min lista av 4 som man är i Japan för;

Peter punktlista för Japan:
1 Du är i Japan!
2 Mat!
3 Slåss!
4 Techno!

Fig 2: Niklas är tar försiktiga steg i Japan…

Tillbaks på hotellet så däckar vi och dag 1 är avklarad… Dag 2 är redan planerad, efter lite sightseeing i området och JP Technoland så ska vi ju träffa Hiroto på gymmet och passa på att börja gymma nu! Samt att Hiroto fyllt 36 så det ska ju firas. Med mig har jag en vikingahjälm i plast (igen) samt massa “Ahlgrens bilar” att fylla den med. Efter gymmet sätter vi oss med Hiroto på sushitåget och dricker, snackar samt äter. Niklas har hittat sin livskälla, Sake i Japan kostar ju ingenting, Niklas börjar vakna till liv igen och blir glad.

Kvällen urartar mer eller mindre till åldersgissningar där Hiroto råkar förolämpa Niklas när han ska gissa hans ålder. Gissningen var 27 år och sen ett förlåtande att han menade ju såklart 28 år… Nu råkar Niklas vara 21 år, Hiroto blir tomatröd och ursäktar sig, jag gapflabbar… Sen ska det gissas ålder på samtliga servitriser, Hirotos favoritlek sen förra året verkar det som, för den här leken har vi haft förut… Niklas och jag gissar rätt otroligt nog för den Japanska källan av ungdom vi skådar här ser ju vanligtvis ut att vara högst 18 år.

Fig 3: Personligen tycker jag Niklas är söt som en liten bebis… Naaaawh…

Kvällen slutar med en promenad till Hotellet, väl där fortsätter drickandet och vi hittar vi ett Danskt par i vår ålder som delar en flaska sake med oss. Vi sitter hela kvällen och pratar om våra resor samt visar bilder för varandra…

Fig 4: Doubutsuen Mae är vårat hem för 1 månad, jag har verkligen saknat området, allt är så… Så… Tokyo Drift?

Ah Japan… Awsome…

Fig 1: Up up and away! Strax… Tjejen ska ju snacka klart först…

Jahapp! Då drar vi till Japan igen!

Shit… Ja semestern börjar friskt med en rejäl dos jetlagg, kan inte minnas att jag var såhär paj efter landningen förra året, men men det är bara att gilla läget för nu är jag här! Och jag tog en stackare med mig vid namn Niklas, ni har sett han dyka upp på denna blog då och då som en som gillar att kommentera mina inlägg. Hursom, vår resa började med ett stop i Amsterdam, väl där så blev allt bara kaos, påvägen hade vi fått reda på att vi måste checka in vårat bagage i Japan pga att vi ska ta ett inrikes flyg till Osaka, på lappen med vårat schema så står det att vi alltså har 1 tim och 20 min på oss att ta med oss bagaget i Tokyo, springa till Osakas flyg och checka in detta… Vi blir direkt skeptiska och tittar på varandra;

-“Hur fan ska vi hinna detta?”

Vi spenderar kanske 1 timma med att springa runt på Amsterdams flygplats i hopp om att hitta en representant för Japan Airlines, all personal vid receptionerna pekar oss åt olika håll medans vi i någon slags maraton liknande letande byter papper med varandra och springer till olika delar av flygplatsen, svettas och pustar av irritation. Vi vill ju bara dricka öl och käka nu… Jag envis som jag är släpar Niklas runt som nu bara blir mer irriterad…

Fig 2: Amsterdam! Jag orkar inte ens vänta på Japan så jag tar mig sushi direkt på flygplatsen…

-”Jag ska fan ha ett svar!”

…pustar jag medans vi kollar terminalerna, tillslut hittar vi ett svar, att vi inte får något svar… Tills vårt flyg vid 21:00 är på plats, för då är även personalen för det bolaget där med. *Face palm*…

Men tack vare vårat envisa försök så fick vi iaf reda på vilken gate och vart vi skulle plocka ut våra “boarding pass”. Inte lätt i Amsterdam ska jag säga.

Vi ser nudlar, magen skriker nudlar, vi hittar nudlar. Vi äter nudlarna, nu skriker plånboken istället för det känns lite svinigt av en nudelbar i Amsterdam att kräva oss på 150 kr på en skål nudlar och ytterligare 55 spänn för en Japansk Öl… Men men… det är ju semester och vi är ju här nu för att käka orientaliskt, fast vi är kvar i Europa…

Efter mycket öl/mat och slö-datande på flygplatsen (jag spelade mest Juiced 2, awsome bilspel) så är det dags att röra sig mot rätt gate för att korsförhöra japaner, jag stöter till Niklas som lodis sover på ett par stolar, han hade tydligen dygnat för att time:a jetlaggen. Vet inte vad det var bra för eller vilken slags vetenskap han använde där, för resten av resan kommer visa sig att han inte kan sova och kommer vara sur i 2 dagar framåt 😉

Vi tar oss till rätt gate, jag hasar upp papper och boarding pass… Pekar och hojtar att vi kommer inte hinna att checka in våra saker inom bara 1 timma och 20 minuter, beskriver hur länge jag fick vänta i Osaka när jag skulle lasta av förra året och vad händer om planet är 1 timma sen igen pga storm? Dom små ögonen på den äldre herren tittar på mig och säger inte ett ord tills jag är klar;

-”Don’t worry… It has to work, It says so on the ticket… Don’t worry…”

Där står vi paffa, det var det enklaste svaret vi hade sökt hela tiden, inte för att Amsterdams personal på flygplatsen hade några vettiga svar med bara axlar som rycktes och diffusa försvar om att det är flygbolaget som ska kompensera om dom inte är i tid eller att man får antagligen stanna i Tokyo tills nästa flyg osv… Här möter man 1 japan från bolaget som kommer med 1 mening och allt är lugnt… Jag känner mig helt dum att jag ens frågade och kommer sakta till sans med att;

-”Japaner är helt enkelt lite bättre än oss andra…”

Fig 3: Tristess i Amsterdam

Och så sant som jag skrev det, efter den 12 timmar långa resan (där jag narkoleptiskt totalt däckade samtliga timmar) så landar vi i Tokyo, i första terminalen efter tågbanan från planet så står våra väskor där… Bland de första som dyker upp… Jag är helt paff, vi bär dom till tullen där en Japansk herre stirrar fort på lappen med det innehåll vi deklarerat på planet.

-”NEATHERLANDSU???”

…skriker han glatt mot mig;

-”Almost! Sweden!”

…skriker jag glatt tillbaka…

-”Ahhh! So so so soooo….”

Han kastar bort lappen nickar glatt och ger mig väskorna, vi checkar in på nästa station där en otroligt vänlig japanska tar min väska. Eftersom jag är en jätte och hon från lilleputtlandet så måste jag hjälpa henne lyfta min stora vandrarryggsäck där hon spjärnar emot med ben och armar för att rubba den från golvet. En lapp sätts på där det står “Warning: Heavy”. Med boarding pass i handen och med pustande lungor samt svettiga pannor så står vi där, vid rätt gate, kollar klockan… Vi lyckades göra detta på ca 10 min… Uppgivet sätter vi oss där bussen ska gå och skakar på huvet, Japanerna är onekligen väldigt mycket mer effektiva med flygbyten…

Japan…