Blog Image


Returning Big In Japan 2013!

Hello World! Posted on Tue, November 26, 2013 13:54:48

Big In Japan

This time in English;

You might wonder why this is in English? Well for several reasons I’m writing this to get the information out to other fellow backpackers, letting my ShorinjiKempo Sensei’s and Kenshi friends to read about my experience in Japan 2013. You guys red all about the previous trips I took to Japan 2009 and 2010. Can’t say that allot has changed in the Osaka City prefecture, but as I’ve always said before, Osaka is my second home!

It’s been discussed over and over with both Japanese and Swedish friends that Osaka has a very similar ”culture” next to the city of Göteborg/Gothenburg where I’m from. And yeah when I say ”culture” I don’t mean chop sticks, ninjas and dragons roaming the streets, I mean between people and Cities.

My first stay in Japan I was warmly greeted by my first Sensei Ozaki, this was back in 2009, when I practiced Shorinji Kempo in his Dojo. After practice I was treated with a big dinner and drinks at his place which led to allot of very interesting discussions. Ozaki Sensei asked me where I’m from in Sweden and I jokingly replied that I’m from the capitol of Sweden; Göteborg… Which confused him a bit since he knows that Stockholm is the capitol, but without arguing with that joke, about 10 -15 seconds later, his response was;

-“Osaka, also capitol of Japan!”

That line stayed with me forever and since than I had this warm feeling that Osaka has a funny, gentle and giving soul. Much like Göteborg…

So I landed again in Japan Osaka this year 2013 during May, with my friend Tomas. I had the experience from before to avoid the extreme heat I usually land in when I visit Japan. True enough this time we landed in a cool windy country, very surprisingly for me since I never experienced Japan anything than hot and humid.

So anyway my mission this year was to have as much fun as possible, I’ve been away for 2 Years from Japan, missed it so much and couldn’t wait a second until I could get that fantastic Japanese food and beer in me after a 17 hour “flight-jump”. Let’s just say that Istanbul is something I won’t visit if I have a choice in the matter… The worse Airport I’ve ever been in, late flights, stressed out passengers, big Turkish families having “family parties” on the plane and of course angry cleaners that kicks you out from the toilet because he has a coffee break? Yeah I know it doesn’t make sense… Imagine a Airport looking like a Rave party just took place the night before, toilets covered in… Well, poo… And angry employees cleaning it up, rounded up with totally freaked out “athletic” participants in the “Find your Gate Marathon”… A guy actually came running up to me and yelled:

-”GATE 15!!! WHERE IS IT!?”

For some reason, green combat pants, checkered shirt and sweat bag is the National suit of the Turkish Gate keeper of Airports… Or not…

Don’t get me wrong, the Turkish plane from Istanbul to Osaka was great! Almost as good as the Japan Airlines Airbus Class.

Fig 1: Finally here!

Anyway, Japan! With a sense of freedom from all that Turkish nonsense I had arrived. After a check in at my favorite hostel Raizan South and eating some dinner everything was in order again. Even the employees at the Chinese Restaurants recognized me after 2 years and greeted me!

Fig 2: Told you Tomas, the food is awesome here!

This was Tomas first time in Japan so I felt compelled to be the travel-agent for the both of us. We set of to the standard places which I was familiar with, the Schedule looked something like this:

The Gaijin base package of Osaka
* Find your local post office for money transfers
* Sign in at the Local Gym at Tennoji to get the most benefit of the month package
* Scope out the surrounding shops around Tennoji, Dobutsuen Mae and Den Den Town towards Namba
* Visit Universal Studios and ride everything!
* Visit the Aquarium
* Shop, eat, shop, eat…
* Take a full night at the Barabushka bar in Namba
* Getting your shit together for Shorinji Kempo practice in Kyôto 2 times a week ? This only applies if you are a Kenshi…
* Checking out Osaka Castle Park and the surrounding Temple areas
* Roaming without plans in the city trying to find pimped cars and other cool stuff

Fig 3: CHECK!

With success we covered all of that!

As the days went I showed Tomas the “ropes” of Osaka. How to get around, what was worth seeing and that we should plan for our trips around Osaka. After the first day or so Tomas actually disappeared one whole day when I was back at the hotel feeling a bit sick. After some time, I think it was around midnight, Tomas was knocking on my door, as I opened I saw this “speed-ed” Tomas with a huge grin on his face which reminded me somewhat of my first “explorer-day” in Osaka when I first arrived here.

-“Peter! I’ve been everywhere dude!”

To summarize the whole deal, Tomas apparently got lost a couple of times looking around for the “car scene” talking around with some people popping up in “tricked out” cars. He was exploring and getting speed-ed by the famous “BOSS” coffee cans you can get all over from vending machines. As I listened and laughed to his experience here from his faulty dialogues with Japanese people to having “new friends”, I felt how fun it was to see another friend of mine seeing Japan as I saw it; as a experience in a new world.

Fig 4: So we found the cars! Allot of them!

In the middle of our schedule some where at the last week I had to visit my Sensei Ozaki and also Kato Sensei that took such good care of me the previous visits in Osaka. This time I had some expensive liqueur and goodies from Sweden to cover some of the expenses they always put out for dinners. But I can surely say that they increased that level even more this time with:

Large dinner at the restaurant for both me and Tomas. Straight next to a Karaoke night with drinks and everything included and then again 2 days later for another dinner out at a very professional sushi restaurant Ozaki and Kato’s family. To my big surprise Kato Sensei had took English lessons to improve his language which was very good since my Japanese is horrible. Ozaki Sensei had closed his Dojo a year back and was now focusing on getting in to shape in other ways, he is currently dancing hip hop, which blows my mind! A guy in his age which such strength and life force dancing something I can barely keep up with understanding…

Not to mention that Japanese people can sing… Apparently, because both Ozaki Sensei and Kato Sensei did duets in most songs really… Really… Well!? Next to mine a Tomas more of a ranting incoherent bass-drive… Well let’s just say that I was happy that I did that in another country with more understanding people…

Fig 5: The gang!

These families are something else and makes me love life even more every time I meet them… Well the promise of giving them a similar experience in Sweden is now set on contract. I’ll be expecting you guys shortly! 😉

My practice of ShorinjiKempo this time was focused this time at the Rakuto Dojo in Kyôto which I’ve written about before. As usual they where practicing for the Kyôto event where all Martial Arts come to show their skills in form of presentations. Luckily for us, which was me, Tomas and Tor (Tor was on a Japanese round trip with Henrik and Erik at the same time) we had the opportunity to practice with them under the instructions of Morikawa Sensei. The focus was vast, their techniques as usual perfected like clock work which always fascinated me in my visits at their Dojo. Students at the Dojo greeted me like so many times before, the feeling of “returning” to what feels like “my other Dojo” was overwhelming each and every time. One could only say that these feelings could only come from such a warm hospitality that the Morikawa family showed me every time I visit their training.

Fig 6: Gasshô

One of the planned trips we did was to visit the Kyôto summer festival, which was supposed to be a big deal. It was a bunch of Japanese people dressing up in old clothes and parading around Kyôto, only reason I’m writing about this as a boring thing is that it was kinda boring… Because you didn’t see anything, we got stuck everywhere and there was just to many people around. However as a twist of fate I bumped in to my friend, Henriks brother, which was staying there at the time, the situation was very random and this hardly happens one in a life time in such a overcrowded country like Japan. There we stood, confused and sort of cranky where to find the parade so we actually could see something, as I stood there arguing with Tomas in our native tongue I turned around facing Robin and just managed to say;

-“Oh hey Robin, shit what are the odds of this!?”
-“I though I heard a familiar Göteborgish sound!” he replied

Luckily for us he was out on a stroll with his girlfriend and some classmates, which was easier to follow around. But as I said before, we kinda saw nothing… So highly overrated experience which I would warn all other backpackers out there to stay away from and just watch the pics on Google instead.

Fig 7: There you go…

Just the opportunity to catch up with some old friends in Japan was fantastic fun, I had the time to have an all out drink competition with Hiroto from the gym which I’m guessing he will not forget in a while 😉 For a Japanese guy he can really swing the drinks with us northerners!

We also took a visit back to the “gai-jin bar” Barabuschka of course, it was as fun as before, this time without the punch out from Aussies (see the last visit blog). We had some fun doing drinking games with complete strangers as the tradition follows when foreigners co-exist at the same table.

Fig 8: Completely random!

Well most of you has followed my stories before when I’ve been In Japan and there’s not so much more to tell than that my ShorinjiKempo training got more improved, it was fun to have a smaller gang of Swedes with me this time so that everyone could both laugh and respect what we experienced together in this great country.

Fig 9: Sorry we broke Japan…

After our stay at the Raizan South (as always) we got a gift from the personnel, a letter opener in a form of miniature sword on a stand. That just shows how kind even the people you rent a room from…

Well that was the story for this time at my last visit to Japan, don’t forget to check out the travel movie I made during my visit!

// 10: The experience!

Fig 11: The Apollo Stance at great locations is a must…

Cheers friends!

Gött att få svettas!

Hello World! Posted on Sat, January 08, 2011 16:43:28

Självklart så ska man ju svettas när man är på semestern, jag kan inte tänka mig något annat sätt att spendera det. Jag menar ju självklart träningen för er perverterade läsare som tänker på annat.

Som jag skrivit sen tidigare så har jag ju varit i Berlin några gånger förut och tränat och varje gång så känns det riktigt gött, den enorma lokalen, det vadderade golvet och läktarna runt om får en att känna sig riktigt ball. Hela stället ryker av svett från olika arter som tränar i byggnaden. Innan jag kliver in för andra gången den här semestern så trummar ett Capoeira gäng i full rulle och jag kan stå på läktaren ovanför för att filma…

Fig 1: Capoeira klubb på skolan…

Känns som en art jag kommer att prova på i framtiden, bättre akrobatik och starkare armar är vad jag behöver just nu efter alla andra skador jag lyckats samla på mig under den tid jag tränar mycket hårdare arter utan akrobatik =p

Hursom tillbaks till min art som jag tränar, eftersom jag varit sjuk som en hund hela vägen till Berlin så hade jag inte tid nog att hålla kroppen igång, men man hade ju semester som tur var. Nu var jag mer pepp än något efter att komma in på andra träningen och får köra hårt, min vän Andrej som jag bodde hos hade halva passet och jag fick vara slagpåsen. Vilket jag tycker är hur kul som helst, speciellt när man får träna i andra länder och visa nybörjare hur lätt olika klubbar kan komma in på samma plan och träna utan begränsningar. Efter ett rejält pass med grunder så tränas det i den lilla lokalen där vi fokuserar rejält på sparring. Andrejs tjej är ju från en riktigt intressant Karate skola med grunder jag inte sett förrut, hon är omkring 1,65 och vägde ungefär lika mycket som mitt ena ben. Men jevlar vad det kändes, känslan av att sparras med henne var ungefär lika illa som när små japanskor kastade runt mig i Kyôto i somras, Nostalgisk smärta 😉

Fig 2: SK i Berlin!

Efter träningen så har vi alltid sedvanligt givit oss ut för att öla till det ordentligt, öl är något Berlinarna använder som energi efter ett hårt pass 😉

Fig 3: Andrej och Ilaria…

Fig 4: Träningen slutar aldrig för vissa såklart, som Sven visar här… Bredvid Annas pepparkakor som vi bjöd på till klubben 😉

Så slutet gott alltid gott, förutom att jag lyckats stänga ute Andrej från sin lägenhet fick jag reda på nyligen, en läxa för er alla som tror att Svenska lås finns över hela världen, så är alltså inte fallet. Ha aldrig nyckeln till Lägenheten/Huset i hålet innanför och sen slå igen dörren om den har en normal spärr… För tydligen så lyckas man “deadlock“:a sig och det kommer antagligen kosta mig 4000 kr att fixa…

Det var en billig semester som fort blev dyr, men som tur är så fick jag iaf slåss och dricka mycket öl…

Fig 6: Den här drycken utlovade dock ingenting…

Massor att se!

Hello World! Posted on Wed, January 05, 2011 12:59:14

Shit… Varje dag har vi varit ute och kollat på saker nu sen nyåret och det finns för mycket att se för att hinna med på bara en vecka. Av alla gånger som jag varit här och tränat så har jag inte haft tid att kolla på alla sevärdheter, förens nu 😉

Fig 1: Berlin i sin prakt på kvällen…

Kulturarven samt den komposition av importerad kultur är väldigt intressant om man jämför med t ex Sverige, som verkar mycket mer traditionell med vad dom smäller upp på gatorna. Museerna skall vi ju klart nämna att dom har alla möjliga kulturer samlade från större delen av världen…

Vi har besökt allt från TV-tornet till den judiska Museet där man blev rätt nedstämd över all död den symboliserar. Rummen var nästan provocerande där när man plötsligt knallade in i ett mörkt och kallt rum där det inte fanns mer än betong att stirra på, eller ett helt rum med ansikten av metall liggande på ett golv. Det skulle tydligen symbolisera alla Judar som saknas i Tyskland sen andra världskriget…

Fig 2: Den dåtida stämplandet av Judar…

Fig 3: Någons provisoriska brillor…

Fig 4: Rummet med ansikten…

Men emellan allt elände så fanns det ljusglimtar från den hebreiska kulturen där önskan om frihet och vänskap predikades, vi beslöt oss för att hänga upp våra önskemål i trädet med allas drömmar…

Kvällen har vi avrundat med att gå till fina restauranger och äta god mat samt dricka lyxigt öl, samt upptäcka mer eller mindre diffusa rätter…

Fig 5: Nazi Soppa hos den lokala Italienaren t ex…

Mycket kultur som sagt, överallt…

Berlin FFS!

Hello World! Posted on Sat, January 01, 2011 16:46:24

Ahhh… Gott Nytt år allesammans smiley

Fig 1: Nyårssmällen i Berlin!

Jag såg verkligen fram emot att åka till Berlin och dricka öl som en törstig kamel. Dock blev ju den drömmen lite lagom förstörd när jag var sjuk. Men snörvla i Berlin är inte så illa även om man lyckas sträcka nacken påvägen hit med alla väskor.. Som tur är så har jag goda vänner som hjälper till när man väl når Berlin. ShorinjiKempon har alltid varit en stöttepelare i mitt liv när man stuckit till andra länder för träning och semester 😉 När man väl landar så står Andrej och tar mig till hans lägenhet.

Fig 2: Andrej the man! (Jag köpte hatten såklart)

Så nu är man här och igår firades det hårt för nyåret! Jävlar var tyskarna är tokiga, halva kvällen kändes mer som en match, när man tittar på benen just nu så har jag lyckats få två rejäla blåmärken på vardera ben. För jag slogs mot Ninjor i en park innan 12-slaget, eller Ninjorna föll egentligen fulla av öl och åkte pulka ner mot mina ben från en stor trappa som var rejält snötäckt. Ok det var inte Ninjor alls…

Fig 3: Bli bombad i Tyskland…

Innan vi var i skottelden dock så beundrade jag den rejält ologiska spårvägstrafiken här i Berlin, jag vet inte vad folk menar med att det skulle vara simpelt, för det tycker fan inte jag, olika biljettsystem på 4-5 olika transportmedel och folk som pekar på olika stationer dom påstår går åt samma håll (antagligen menar dom att de linjerna som går i cirklar för det är ju logiskt…) Äh skitsamma, klarar jag av att pendla i timmar i Japan så ska jag klara detta anser ju jag och går vilse i nästan 2 timmar innan vi äntligen hamnar på festen vi ska till. Jag blir ju bara mer och mer sjuk under kvällen som går och känner mig bara allmänt skittråkig.

Lite blåmärken, migrän och fylla får man jonglera med, det är ju trotts allt nyår och man är inte varje dag i Berlin %)

Fig 4: Bourne’s tvilling gör mackor i Berlin!

Ett gäng öl och shyssta mackor som enäggstvilling till Mat Damon gör (jag svär han såg exakt ut som Jason Bourne) åt mig är precis vad jag behöver. Resten av kvällen dubbar jag honom till The Sandwich King. Nu ger vi oss ut för att frysa och dricka champagne under bombhot, man blir rejält bombarderad med raketer, det är fascinerande hur många av dom tyskar som stod där på trappan bara kunde hålla i raketerna hur som helst med bara handen och fyra av. Vilket var ganska så roande, för folk fick ju dom i huvudet och lite sånt skoj… Man börjar tänka lite grann på krigslusten Tyskarna kanske bär på för det var inte mycket “är det bra att göra såhär?”, hade man haft det beteendet i Sverige så hade man blivit ner-spöad ganska snabbt, men här så flabbar man lite lätt och svarar med att kasta en ölflaska på en, som >JAG< fick på armen i full fart… Tur att min begåvade skalle slapp bli mos den kvällen. Jag tror inte ni förstår som inte varit i Tyskland, det existerar inte 33 cl Flaskor, det är bara 66 cl som finns här…

Merry Xmas!!!

Hello World! Posted on Fri, December 24, 2010 15:15:33

smileyGod jul och Gott nytt år på er!smiley
Fig 1: Yo! Xmas Elf Style!


Hello World! Posted on Mon, November 01, 2010 09:11:18

Vi får ju inte glömma alla “fantastiska” bilder från Japan 2010. Galleriet blev ju nyligen klar på min serverlåda där hemma så jag hoppas det ska smaka 😉

Fig 1: Vad väntar du på! KLICKA FFS!

Still Big In Japan 10: En tillbakablick…

Hello World! Posted on Wed, July 28, 2010 11:43:29

Jag hinner med en sista Apollo stance i naturen…
Fig 1: Hawtness!

Man känner sig nästan lite mör från den enorma hetta man fick uppleva, men samtidigt så kommer man säkert sakna dagens gång. Inte bara att det var varmt och gott utan att det också var livat hela tiden, restauranger överallt, folk som sjunger karaoke och turister som vinglar runt på senkvällarna.

Fig 2: Neon Mellow…

Den här resan har jag känt mig mer som “hemma”, vännerna tog mer eller mindre hand om mig när jag anlände, alla såg fram emot att få ta en öl i min närhet och samtliga hade förväntat sig att jag skulle dyka upp innan jag ens sa det. Det råder något lite magiskt över Japan och folket, speciellt vännerna, även om jag inte känner dom mer än de gånger jag varit här så betraktar jag dom som riktigt goda vänner. Ibland hittar man helt enkelt folk som man inte skulle gjort annars antar jag…

Tycker nästan lite synd om Niklas som på nått sätt inte kunde se den där “upptäckande” glimten man fick i ögat när man var där själv, att vara helt på egna ben, backpacka runt i Japan, se allt som kan ses och träffa vänner på vägen. Istället blev jag reseledaren och kompisarna blev hans kompisar som han så svagsint försökte kommunicera med.

Men men… Vi är alla nöjda, efter att ha spenderat vår tid på två riktigt bra sevärdheter så känner vi att vi gjort allt som kan göras och upplevt något riktigt kul som få. Akvariet vid kusten som är bland de största i världen fick jag höra, var bland de riktigt stora upplevelserna. Fiskar och däggdjur stora som lastbilar simmade runt i samma enorma tank, omringade av småfirrar och personal som städade. Det var häpnadsväckande hur många äckliga varelser det finns, får mig att vilja simma ännu mindre i havet =p Men likväl så var det spännande att se och minnas vad allt hette. Är man i Osaka så bör man inte missa detta helt klart.

Fig 3: Firrar och monster!

Den andra som låg mig nära till hjärtat var Universal Studios! Ooooh vad jag längtat, ända sen jag var ett litet barn och såg Terminator filmerna så var jag helt hypad över att höra om 3D upplevelsen dom hade på Universal Studios.

Fig 4: Sajbärdaaaajn…

Väl där vid besöket så var jag tjipprig som en unge och Niklas ville väl bara örfila mig antar jag men det är ju för böveln Terminator techno för hela rullen när det finns tillgängligt, väl i simulatorn så möts man av live skådisar som utspelar rollerna. Inte förvånande så har dom tagit en inte allt för lika skådisar för John och Sarah Connor, för dom är ju givetvist Japaner… MEN det fanns hopp för Arnold kopian var inte helt dum (och antagligen spanjor) han var stor och seg, nästan som man fick se Arnie i sin prime… Simulatorn var galet bra, när en gasbehållare eller is sprängdes så spraya dom oss med lätt regn eller disco rök så man inte kunde se något. Stolarna hoppade runt medans 3D animationer var intryckta i trynet på en där man satt, helt makalöst välgjort… Vi i Sverige är fan grottmänniskor med våran underhållning tänkte jag när jag sitter där i ett gasmoln och skriker;

– “Niklas! Är du där!?”

När åkturen är slut så köper jag mig en T-shirt och tar en episk Apollo Stance framför T101!

Fig 5: Epic!

Japan, you are awsome… :,)

Japanresan är slut och efter att ha failat med trötthet och bakishet så sitter vi äntligen på planet hem till Europa (vi åkte till fel flygplats först och fick betala extra för lokalflyg, låååång historia). Både jag och Niklas sitter nöjda och ser fram emot att landa i svala Sverige där ingen direkt ursäktar sig hela tiden eller kvinnorna gör pipljud för att låta sexiga, vi inväntar flygets start medans “PAIN PROGRESS” skriker på passagerarna.


– “I’ll be back…”

…tänker jag.

Still Big In Japan 09: SK fylla!

Hello World! Posted on Thu, July 08, 2010 10:45:21

Denna kväll var vi i Ozaki Sensei’s dojo, Jocke jag och Niklas. Ikväll ska Jocke känna på hur det är att träna hos min favo Sensei, där sparring och smärta är primära mål för varje pass.

Ozaki Sensei är som vanligt benägen att ställa mig längst fram så jag kan göra bort mig, han har alltid höga förhoppningar och drillar mig till absurdum som vanligt 😉

Fig 1: T om vid meditationen så är det jag som ska sköta ordningen…

Skillnaden med mer traditionell träning i SK här i Japan så brukar man fokusera mer på tekniker och sådant rätt tidigt i träningen, Ozaki Sensei väljer att ta mycket fys och stretchning i ungefär 30-40 min. Efter det så drillas vi hårt på samtliga ensam-former och grundtekniker på led.
Fig 2: Uppvärmning med typ 200 sit ups och 100 push ups… *gulp*

Kvällens fokus efter den tunga uppvärmningen är att träna på skenbenssparkar, bland Ozaki Sensei’s favoriter. Jag är så trött så jag knappt kan lyfta benen ordentligt, värmen och luften är helt enkelt för tung för mig. Jocke däremot klarar av passet utan större besvär då det aset redan vant sig vid temperaturen. Aja får bestraffa han när han kommer tillbaks till Sverige och vi tränar där…

Efter några tusen skenbenssparkar så är kvällens pass redan över och vi ska bege oss iväg till Ozaki Sensei för att låna hans dusch och pimpla öl ordentligt. I baren möts vi av alla Ozaki Sensei’s vänner som hojtar hej och undrar vilka vi är, Ozaki Sensei börjar beställa in massa friterad mat och ordentligt med Sake till Niklas. Sake gör Niklas till glad-Niklas och Ozaki Sensei gillar att ha nån att tävla med, vilket ger mig rum för att äta den här gången istället för att bara dricka ikapp Ozaki Sensei.

Fig 3: Pepp!

Och folket diggar oss, nån får för sig att vilja signa upp mig för K1-Galan också, det var väl ölen som pratade där men det var temat för dom flesta den kvällen dom får ju sällan se folk som är över 1,60 oftast… Ozaki Sensei klämmer på mina armar och skryter om Svenskar som kommer till hans dojo för att träna 😉

Fig 4: Mer pepp!

Lyriska går vi hemåt när klockan närmar sig midnatt, Jocke måste hemåt fort innan han missar tåget till Kyoto och jag ska se till att få hem en lite smått vinglande Niklas. Väl vid stationen så försöker Ozaki Sensei meddela Niklas hur mycket han gillar honom med meningen:

-“Nikulasu San… I love you!” (Sake gör många vackra saker tänker jag)

Efter mycket gapflabb från mig och skrockande förklaringar från Jocke så menade Sensei inte riktigt så men Niklas förstod budskapet…

På hotellet blir det en hi5 och sen snarkas det!

Next »