synapser

Shit… Varje dag har vi varit ute och kollat på saker nu sen nyåret och det finns för mycket att se för att hinna med på bara en vecka. Av alla gånger som jag varit här och tränat så har jag inte haft tid att kolla på alla sevärdheter, förens nu 😉

Fig 1: Berlin i sin prakt på kvällen…

Kulturarven samt den komposition av importerad kultur är väldigt intressant om man jämför med t ex Sverige, som verkar mycket mer traditionell med vad dom smäller upp på gatorna. Museerna skall vi ju klart nämna att dom har alla möjliga kulturer samlade från större delen av världen…

Vi har besökt allt från TV-tornet till den judiska Museet där man blev rätt nedstämd över all död den symboliserar. Rummen var nästan provocerande där när man plötsligt knallade in i ett mörkt och kallt rum där det inte fanns mer än betong att stirra på, eller ett helt rum med ansikten av metall liggande på ett golv. Det skulle tydligen symbolisera alla Judar som saknas i Tyskland sen andra världskriget…

Fig 2: Den dåtida stämplandet av Judar…

Fig 3: Någons provisoriska brillor…

Fig 4: Rummet med ansikten…

Men emellan allt elände så fanns det ljusglimtar från den hebreiska kulturen där önskan om frihet och vänskap predikades, vi beslöt oss för att hänga upp våra önskemål i trädet med allas drömmar…

Kvällen har vi avrundat med att gå till fina restauranger och äta god mat samt dricka lyxigt öl, samt upptäcka mer eller mindre diffusa rätter…

Fig 5: Nazi Soppa hos den lokala Italienaren t ex…

Mycket kultur som sagt, överallt…

Ahhh… Gott Nytt år allesammans

Fig 1: Nyårssmällen i Berlin!

Jag såg verkligen fram emot att åka till Berlin och dricka öl som en törstig kamel. Dock blev ju den drömmen lite lagom förstörd när jag var sjuk. Men snörvla i Berlin är inte så illa även om man lyckas sträcka nacken påvägen hit med alla väskor.. Som tur är så har jag goda vänner som hjälper till när man väl når Berlin. ShorinjiKempon har alltid varit en stöttepelare i mitt liv när man stuckit till andra länder för träning och semester 😉 När man väl landar så står Andrej och tar mig till hans lägenhet.

Fig 2: Andrej the man! (Jag köpte hatten såklart)

Så nu är man här och igår firades det hårt för nyåret! Jävlar var tyskarna är tokiga, halva kvällen kändes mer som en match, när man tittar på benen just nu så har jag lyckats få två rejäla blåmärken på vardera ben. För jag slogs mot Ninjor i en park innan 12-slaget, eller Ninjorna föll egentligen fulla av öl och åkte pulka ner mot mina ben från en stor trappa som var rejält snötäckt. Ok det var inte Ninjor alls…

Fig 3: Bli bombad i Tyskland…

Innan vi var i skottelden dock så beundrade jag den rejält ologiska spårvägstrafiken här i Berlin, jag vet inte vad folk menar med att det skulle vara simpelt, för det tycker fan inte jag, olika biljettsystem på 4-5 olika transportmedel och folk som pekar på olika stationer dom påstår går åt samma håll (antagligen menar dom att de linjerna som går i cirklar för det är ju logiskt…) Äh skitsamma, klarar jag av att pendla i timmar i Japan så ska jag klara detta anser ju jag och går vilse i nästan 2 timmar innan vi äntligen hamnar på festen vi ska till. Jag blir ju bara mer och mer sjuk under kvällen som går och känner mig bara allmänt skittråkig.

Lite blåmärken, migrän och fylla får man jonglera med, det är ju trotts allt nyår och man är inte varje dag i Berlin %)

Fig 4: Bourne’s tvilling gör mackor i Berlin!

Ett gäng öl och shyssta mackor som enäggstvilling till Mat Damon gör (jag svär han såg exakt ut som Jason Bourne) åt mig är precis vad jag behöver. Resten av kvällen dubbar jag honom till The Sandwich King. Nu ger vi oss ut för att frysa och dricka champagne under bombhot, man blir rejält bombarderad med raketer, det är fascinerande hur många av dom tyskar som stod där på trappan bara kunde hålla i raketerna hur som helst med bara handen och fyra av. Vilket var ganska så roande, för folk fick ju dom i huvudet och lite sånt skoj… Man börjar tänka lite grann på krigslusten Tyskarna kanske bär på för det var inte mycket “är det bra att göra såhär?”, hade man haft det beteendet i Sverige så hade man blivit ner-spöad ganska snabbt, men här så flabbar man lite lätt och svarar med att kasta en ölflaska på en, som >JAG< fick på armen i full fart… Tur att min begåvade skalle slapp bli mos den kvällen. Jag tror inte ni förstår som inte varit i Tyskland, det existerar inte 33 cl Flaskor, det är bara 66 cl som finns här…

God jul och Gott nytt år på er!
Fig 1: Yo! Xmas Elf Style!

Jahapp då var den sista inspelning klar för mig i den nya Irene Huss rullen som bör dyka upp rätt snart på Svensk TV. Jag passade på att ta en kompis bild med min idol Lasse Brandeby!

Fig 1: Win!

Det skulle inte dröja länge tills de nya Johan Falk filmerna börjas spelas in också informera regissören mig, med en hint att jag hamnat i en ganska tydligt fack nu som B-skådis och statist. Min ärkefiende Polisen som jag så inbitet alltid hamnar i dispyter med på vägarna är nu istället mitt livs gissel att efterhärma på film…

Har fått träffa en och annan skådis nu när man varit med så mycket i olika produktioner, tyvärr så har nästan alla skådisar man träffat varit väldigt pompösa och självgoda med vilka dom är, den här gången har det iaf varit ett riktigt bra team och alla var riktigt trevliga. Vill också ge ett rejält tack till Angela Kovacs som verkligen fick en att känna sig som en i teamet när vi spelade in och för att hon chattrade friskt med min mor under inspelningen när hon var på besök. Skön kvinna, så ska svenska skådisar vara!

Fig 2: Angela Kovacs.

Jaja, kul har man iaf och jag fick ju hänga med Lasse i de 3 scener jag skulle spela Roine som var med på spaning med dom andra i filmen

Snart Dolph Jr… It’s just a matter of time people…

Fick detta skickat till mig precis, tycker att ni som letar efter lite speciell tech och annat ovanligt bör passa på att kolla sortimentet!

2010-11-17 – DATALOPPIS I ANGERED KL: 10:00!

Fredagen den 26 Nov med start kl:10:00 till Lördagen den 27:e Nov är det DATALOPPIS i Angered!

Här säljes allt mellan himmel och jord inom dataprylar ut, passa på att fynda saker till priser som är helt OSLAGBARA!

LOPPISEN sker inne i ANGERED CENTRUM med start kl: 10:00 i “Glada Ungars” gamla lokaler!

Fredagen den 26:e Nov till dne 27:e Nov är det DATALOPPIS i Angered Centrum (Innergatan)
Här kommer det FYNDAS UT datorprylar som aldrig förr!

Passa på att fynda du med, det finns allt mellan himmel och jord inom datorprylar att fynda!

LOPPISEN sker i “Glada Ungars” gamla lokaler

Välkomna!

Fig 1: Mer info hittar ni på Datanovas hemsida…

Här sitter man och surplar lite Te på Stockholmsmässan, antar att det är mitt jobb att eventuellt skjuta bollen om någon råkar dribbla den till mig på möten eller seminarier som rör vår avdelning, men annars jobbar jag mest som aktiv sätesvärmare, min håriga, välformade och halvpolska röv gör ett bra jobb idag.

*Klappar till sig*

Ibland kan man bli positivt överraskad över de folk som faktiskt analyserar affärssystem och den implementerade teknik den berör. Mitt under föredraget så tar Ulf
 Melin (
LiU: 
Enterprise 
Systems:
 Scapegoat
or
savior?
) upp ett intressant påstående;

– “När väl allt är uppsatt och färdigt så står projektledaren och tar emot berömmen för systemen… Eller hur?”

Var av några dussin besökare börjar rätta till sig på stolarna och rycka lite i kragen. Jag däremot sitter och ler med min assistent som armbågar mig lite glatt…

Nog för att projektledare skaffar kontakterna och ev mjukvaran samt tillhörande kompetens, men vilka muskler och strategier den sen får använda hamnar helt och hållet på det tekniska området. Nätet, mjukvaran, licenserna, funktionerna, hacken, fuskandet och alla extra timmar man får lägga innan deadline… Ja vi som sätter upp det vi får inte den berömmen som projektledaren får såklart. Det KAN ju faktiskt vara för att jag alltid sitter och gäspar på alla möten där jag egentligen ska sitta och se smart ut? Kanske om jag skakar mer händer och skrattar åt ekonomi skämt? Jävla otur att man inte ser så smart ut då… Tur att man är snygg…

Fig 1: Vad sa han?

Allt arbete som utförs idag har ett krav på sig, det ska vara proffsigt utfört, oavsett vad det är. Den glada skaran jag tillhör som har dussintals med tekniska beställningar i veckan förväntas ta varje process strukturerat och strategiskt. Alla förväntar sig att vi utför ett jobb som är klart och totalt felfritt, vi ska helst också lösa problem som folk inte listat ut ännu. Problemet är dock att om man FÖR innovativ så kommer någon i folkmassan bli förbannad på att;

-“Så här var det inte förra gången!!!”

Och dessa, vad som förväntas vara, “proffsiga” användare eller utbildare ska inte behöva tänka på vad som komma skall om teknik inte funkar på det sätt man romantiserar om… Och då har jag ett bra tips;

-“Rikta inte ilska mot dom som bygger allt från scratch och löser dina problem.”

Alla tekniker(dylika områden) har varit där, när en kund, en beställare eller en kollega gjort en beställning och förväntar sig en viss kvalité men i något sammanhang så var inte kvalitén god nog pga en annan funktion som fyller ett annat krav. Men det man alltid förväntas, som jag sa i början, är att man utför sin roll proffsigt.

Dom som inkapabla att göra detta bör söka annat intresse…

Och vi kan nog alla, inom mitt yrke, hjälpa dom inse fakta…

Fig 1: Oh you know what I’m aiming at…

Det finns en sägen bland Tekniker;
-“En bra tekniker är han/hon som aldrig syns eller aldrig får samtal om problem, men när det händer något så glömmer gärna folk det som alltid funkat.”

Nej det är inte som ni tror den här gången, bilen är i säkerhet och jag är inte i finkan pga den…

MEN jag ska däremot spela polis, igen, fast inte i en Johan Falk film den här gången, men däremot i en Irene Huss film.

Ironiskt nog så blir jag jämt polis eller liknande när jag får statist eller biroller, som någon slags mobbning om mitt ständiga bekymmer med Poliser som förföljer mig när jag är ute och kör…

Men iaf! Måndagen förra veckan sprang jag runt med inte mindre än Lasse Brandeby! Jajemän Kurt a.k.a Rena Rama Rolf och jag springer i högsta hugg genom centralstationen i hopp om att hitta en förbrytare. Kändes underligt att spela med en karaktär man vuxit upp med som barn när man kollat på TV, men killen är lika rolig idag som han var då

Fig 1: Kurtan!

Min eminenta roll som “Roine”, polisen som är med på spaning får alltså synas mer än vad jag fick i Johan Falk filmerna om GSI enheten i Göteborgs poliskår (som inte finns på riktigt)…

Fig 2: Jag i en av många scener som polis… Som försöker stoppa “Leo Gaut“…

Av min förvåning så har denna Regissör jag jobbat för innan faktiskt kommit ihåg mig sen tidigare inspelning och hojtat efter mig med mitt förnamn. Det är stora grejer ska jag tala om, det är inte nån menlös statist som man kallar för “nr 3” längre 😉

Ja mycket får man va med om här i livet… Tyvärr kan jag inte avslöja mer än vad som är sagt innan produktionen är klar…

Och av min förvåning så sprang jag rakt in i min morsa som råkade passera centralstationen när vi hade en av våra springa iväg scener, där hennes förvåning blir i stil med;

-“Varför knuffade min son iväg mig och jagar Lasse Brandeby?”

Fig 3: Vad jag hellre hade sprungit runt och gjort i filmerna! (Denna scen syndes knappt alls när vi spärrade av ett område innan vi skulle gripa en gärningsman)

Det jag hoppas på är att jag får köra nått lite mer hardcore i framtiden istället, passa er “Dolph Jr” is coming to town!!!

https://youtube.com/watch?v=F3OD3q2rTuQFig 4: GSI Introt…

Jag syndes nog mer än vad jag vågar skryta om när det gällde Johan Falk filmerna trotts allt, för många bekanta hörde av sig till mig och undrade varför jag synts på bioduken, vilket leder mig till tankegångar som t ex;

– “Vi svenskar har för lite spänning i livet?”

– “Göteborg är lite för litet för alla känner alla eller?”

– “Varför frågar dom inte efter min autograf?”