Jag hinner med en sista Apollo stance i naturen…
Fig 1: Hawtness!
Man känner sig nästan lite mör från den enorma hetta man fick uppleva, men samtidigt så kommer man säkert sakna dagens gång. Inte bara att det var varmt och gott utan att det också var livat hela tiden, restauranger överallt, folk som sjunger karaoke och turister som vinglar runt på senkvällarna.
Fig 2: Neon Mellow…
Den här resan har jag känt mig mer som “hemma”, vännerna tog mer eller mindre hand om mig när jag anlände, alla såg fram emot att få ta en öl i min närhet och samtliga hade förväntat sig att jag skulle dyka upp innan jag ens sa det. Det råder något lite magiskt över Japan och folket, speciellt vännerna, även om jag inte känner dom mer än de gånger jag varit här så betraktar jag dom som riktigt goda vänner. Ibland hittar man helt enkelt folk som man inte skulle gjort annars antar jag…
Tycker nästan lite synd om Niklas som på nått sätt inte kunde se den där “upptäckande” glimten man fick i ögat när man var där själv, att vara helt på egna ben, backpacka runt i Japan, se allt som kan ses och träffa vänner på vägen. Istället blev jag reseledaren och kompisarna blev hans kompisar som han så svagsint försökte kommunicera med.
Men men… Vi är alla nöjda, efter att ha spenderat vår tid på två riktigt bra sevärdheter så känner vi att vi gjort allt som kan göras och upplevt något riktigt kul som få. Akvariet vid kusten som är bland de största i världen fick jag höra, var bland de riktigt stora upplevelserna. Fiskar och däggdjur stora som lastbilar simmade runt i samma enorma tank, omringade av småfirrar och personal som städade. Det var häpnadsväckande hur många äckliga varelser det finns, får mig att vilja simma ännu mindre i havet =p Men likväl så var det spännande att se och minnas vad allt hette. Är man i Osaka så bör man inte missa detta helt klart.
Fig 3: Firrar och monster!
Den andra som låg mig nära till hjärtat var Universal Studios! Ooooh vad jag längtat, ända sen jag var ett litet barn och såg Terminator filmerna så var jag helt hypad över att höra om 3D upplevelsen dom hade på Universal Studios.
Fig 4: Sajbärdaaaajn…
Väl där vid besöket så var jag tjipprig som en unge och Niklas ville väl bara örfila mig antar jag men det är ju för böveln Terminator techno för hela rullen när det finns tillgängligt, väl i simulatorn så möts man av live skådisar som utspelar rollerna. Inte förvånande så har dom tagit en inte allt för lika skådisar för John och Sarah Connor, för dom är ju givetvist Japaner… MEN det fanns hopp för Arnold kopian var inte helt dum (och antagligen spanjor) han var stor och seg, nästan som man fick se Arnie i sin prime… Simulatorn var galet bra, när en gasbehållare eller is sprängdes så spraya dom oss med lätt regn eller disco rök så man inte kunde se något. Stolarna hoppade runt medans 3D animationer var intryckta i trynet på en där man satt, helt makalöst välgjort… Vi i Sverige är fan grottmänniskor med våran underhållning tänkte jag när jag sitter där i ett gasmoln och skriker;
– “Niklas! Är du där!?”
När åkturen är slut så köper jag mig en T-shirt och tar en episk Apollo Stance framför T101!
Fig 5: Epic!
Japan, you are awsome… :,)
Japanresan är slut och efter att ha failat med trötthet och bakishet så sitter vi äntligen på planet hem till Europa (vi åkte till fel flygplats först och fick betala extra för lokalflyg, låååång historia). Både jag och Niklas sitter nöjda och ser fram emot att landa i svala Sverige där ingen direkt ursäktar sig hela tiden eller kvinnorna gör pipljud för att låta sexiga, vi inväntar flygets start medans “PAIN PROGRESS” skriker på passagerarna.
Fig 6: PAIN PROGRESS!
– “I’ll be back…”
…tänker jag.
