Häromdagen fick jag lära känna en annan budoutövare här på hotellet. Hans namn är Mark och han råkar ha nordiskt ursprung han också (finsk) men är Australiensare. Den här killen är enorm, han är minst 2 meter lång och lika bred som mig, hans armar ser ut som domkrafter, plötsligt känner jag mig inte så utomjordlig längre. Hans vistelse här i Japan är för att träffa sin dotter samt hinna träna Wing Tsun. Det visar sig att han är en instruktör i Australien och undervisar Chi Gong, Tai Chi och Wing Tsun, självklart så hittar vi varandra direkt och börjar snacka om olika arter. Mark har varit en bouncer på en nattklubb som ung, tränat alla möjliga stilar inom Kung Fu men hans inriktning är Wing Tsun, men genom åren nu när han blivit äldre (40 år) så har han valt att trappa ner lite. Hans största fokus är numera på Tai Chi och Chi Gong, han har märkt att genom att göra så lite som möjligt så kan man fortfarande ha full kontroll när man behöver försvara sig. Jag blir inbjuden att hänga med han till parken för att träna i veckan. Han har nämligen hittat några elever på en klubb som heter Golden Harvest (roligaste namnet ever!) förvånansvärt nog så var alla amerikaner som tränade där. Mark har ingen aning varför…

Vi möts upp på måndagen och åker tillsammans till en park mellan Namba och Tennoji. Väl där möts vi av en stor mörk kille som kallas för Bee Bee, en elev på Golden Harvest. Han är helt amerikansk och pratar väldigt lite japanska, t om jag pratar mer japanska än vad han gör. Det är chockerande för mig att kunna bo i Japan i över 10 år och bara förstå vissa meningar. BeeBee är en riktig Casanova dock, inte nog med att han är gift men påvägen mot parken så lyckas han ragga upp 2 mer japanskor och byta uppgifter med dom. En riktig dawg helt enkelt…

Fig 1: Parken är så spirituell den bara kan vara! Mina Ninja-instinkter pirrar…

Väl i parken så nosar Mark upp en bra plats att stå i, det är svalt och träden skymmer bra från solen. Det är säkert 30 grader eller mer nu och det är väldigt fuktigt i luften. Men i den svalare skogsgläntan så kan man pusta ut lite. Mark är väldigt spirituell av sig, allt han pratar om är energi, fysik och den mentala balansen som håller allt samman. Han är väldigt fokuserad i allt han gör, man ser på hans kroppsspråk att han gjort detta tusentals gånger förut.

Vårat pass består av att värma upp med lite Tai Chi som är blandad med Chi Gong rörelser enligt han själv. Efter att hållt på att viffta lite med armarna och sånt som jag generellt tycker är tveksa hokus pokus så känns det ändå lite konstigt. Rörelserna jag gör med min hand mot min arm känns fast jag är drygt 1 dm ifrån eller längre. Värmen masserar min arm på nått sätt jag inte kan förklara, hjärnan kan ju jävlas med mig såklart, när vi är klara med rörelserna så säger Mark plötsligt att vi förmodligen har någon puderaktig ämne på händerna men kan också påminna om olja beroende på vad man är för person… Jag stirrar på mina händer och jag chockeras ännu en gång, i mina händer ser jag att det glittrar, först tänker jag “det är väl bara svett” tills jag känner på det, det är torrt. Riktigt som Mark beskriver. Upplevelsen börjar bli smått obekvämt när jag inte kan hitta en förklaring till hur detta är möjligt…

Fig 2: Lite Tai Chi…

När vi värmt upp så visar han grundrörelser som jag kan relatera till från SK, det handlar om att bryta balansen med så lite rörelser som möjligt, vi flänger runt varandra och det är väldigt imponerande hur lite man behöver röra på sig för att ta ner någon. Jag är ju som vanligt skeptisk till alla arter där man bara står och gör hokus pokus rörelser med en hand så motståndaren nästan flyger iväg. Men här börjar jag sakta förstå att man gör det på sig själv för man blir lurad av sig själv, jag lär mig väldigt mycket…

Fig 3: Mark flänger runt mig som om jag inte vägde nått alls… Det är frustrerande ;D

Eftersom jag är så otålig så vill jag börja dela åsikter om tekniker och sådant som jag anser att jag behärskar, vi hittar snabbt varandra i teknikerna. Mycket av det jag kan ser nästan lika dant ut i Wing Tsun dock är deras grund väldigt annorlunda. De konfronterar mer än vad de undviker men beroende på hur de väljer att genomföra detta så handlar det om att få den andra att tappa balansen först. Jag får prova på diverse grundövningar som att slå snabbt mot varandra och blockera, likt tennis kanske man kan säga, där man bara leker med varandra och spelar.

Fig 4: Jag och Bee Bee sparras, lite som att köra klapplekar som man gjorde som liten.

Medans vi står där och tränar så dyker Whitney upp, han är en annan elev som nyss börjat på Golden Harvest, han är en amerikansk utbytesstudent. Han hoppar rakt in i träningen och vet precis vad han ska göra. Allt rullar på, t om jag passar in i träningen och flyter ihop med de andras övningar. Mark hävdar starkt att det ska inte behövas flera år att behärska bra grunder utan enligt han så kan han lära upp en elev under 4 månader att få en bra grundform, dock med intensiv träning såklart. Jag är som vanligt skeptisk men dessa två elever jag står och små-sparras med här har bara får 3 lektioner av Mark sen dom träffades och enligt dom själva så har dom inte ens gjort dessa övningar tidigare. Ingen av dom har någon tidig kunskap av kamparter tidigare.

Fig 5: Wing Tsun gänget 😉

Det börjar bli kväll, vi är alla myggbitna och svettiga ner till strumporna, det har varit en väldigt lärorik dag. Whitney erbjuder sig att guida mig i Osaka dom 2 sista veckorna jag har kvar här, jag ser fram emot detta och tackar så mycket. Nu får vi se om han håller vad han lovat 😉

På morgonen dagen efter så knackar det på min dörr, Mark ska ta sig hem till Australien nu, men innan han gör det så ger han mig en ihoppfällbar kampingstol (japansk stil som funkar som en liten säng), ett paraply och en kylväska som han inte kan ha med sig hem. Mark är otroligt generös och erbjuder t om att tömma sitt kyslskåp till mig för han har massa iskaffe 😉 Vi skakar hand och lovar att hålla kontakten. Mark slänger på sig sin packning och får Dolph att se ut som en dvärg…