Nej det är inte som ni tror den här gången, bilen är i säkerhet och jag är inte i finkan pga den…

MEN jag ska däremot spela polis, igen, fast inte i en Johan Falk film den här gången, men däremot i en Irene Huss film.

Ironiskt nog så blir jag jämt polis eller liknande när jag får statist eller biroller, som någon slags mobbning om mitt ständiga bekymmer med Poliser som förföljer mig när jag är ute och kör…

Men iaf! Måndagen förra veckan sprang jag runt med inte mindre än Lasse Brandeby! Jajemän Kurt a.k.a Rena Rama Rolf och jag springer i högsta hugg genom centralstationen i hopp om att hitta en förbrytare. Kändes underligt att spela med en karaktär man vuxit upp med som barn när man kollat på TV, men killen är lika rolig idag som han var då smiley

Fig 1: Kurtan!

Min eminenta roll som “Roine”, polisen som är med på spaning får alltså synas mer än vad jag fick i Johan Falk filmerna om GSI enheten i Göteborgs poliskår (som inte finns på riktigt)…

Fig 2: Jag i en av många scener som polis… Som försöker stoppa “Leo Gaut“…

Av min förvåning så har denna Regissör jag jobbat för innan faktiskt kommit ihåg mig sen tidigare inspelning och hojtat efter mig med mitt förnamn. Det är stora grejer ska jag tala om, det är inte nån menlös statist som man kallar för “nr 3” längre 😉

Ja mycket får man va med om här i livet… Tyvärr kan jag inte avslöja mer än vad som är sagt innan produktionen är klar…

Och av min förvåning så sprang jag rakt in i min morsa som råkade passera centralstationen när vi hade en av våra springa iväg scener, där hennes förvåning blir i stil med;

-“Varför knuffade min son iväg mig och jagar Lasse Brandeby?”

Fig 3: Vad jag hellre hade sprungit runt och gjort i filmerna! (Denna scen syndes knappt alls när vi spärrade av ett område innan vi skulle gripa en gärningsman)

Det jag hoppas på är att jag får köra nått lite mer hardcore i framtiden istället, passa er “Dolph Jr” is coming to town!!!

https://youtube.com/watch?v=F3OD3q2rTuQFig 4: GSI Introt…

Jag syndes nog mer än vad jag vågar skryta om när det gällde Johan Falk filmerna trotts allt, för många bekanta hörde av sig till mig och undrade varför jag synts på bioduken, vilket leder mig till tankegångar som t ex;

– “Vi svenskar har för lite spänning i livet?”

– “Göteborg är lite för litet för alla känner alla eller?”

– “Varför frågar dom inte efter min autograf?”