I gott och ont måste jag säga att gå ut med en “stark” image och stå ut för mycket kan ha ett väldigt stressande intryck på omgivningen. Inte minst dom som inte gillar det… Min bil som jag älskar använda som en såndär ”smäll på käften” utseende som inte ska passa in i yrket ger ju oftast en direkt irriterande effekt på många. Jag får allt från tugummi intryckt i emblemet till snus på huven när den står parkerad i stan. Och inte minst alla ”rödljus”-körningar jag får stå ut med från alla soccer-dads som ogillar sin sits…
Vad är det med er egentligen, det är bara en bil?
I morse, påväg till jobbet, så tyckte en polis (för 6:e gången) att nu är hans dag gjord. Det var bältes kontroll och vad jag såg på de andra bilisterna så var det vinkning in och förbi, för mig var det, veva ner rutan, rycka några gånger i bältet och sucka högt; ”Jaha… BRA!”…
Tröttsamt, men värt det när man känner att hon… ja jag sa hon… kan också skänka en viss glädje, iaf till mig…
Det behövs mer flames dock…
Fig 1: Nypimpad och fin… Credz till und3ad för det fina fotot.
