Jag åkte på fällan igen… Som jag alltid gör när folk pratar om klämdagar, i mitt ordförråd så finns inte klämdagar. Det betyder inte att jag är en inbiten arbetarmyra, ok lite kanske men jag såg inte detta komma igen (efter 26 år). Så i måndags så lurades jag ut i kylan påväg till jobbet, ni som har sett “28 dagar senare” kanske kan förstå min upplevelse, på Hisingssidan fanns inte en kotte ute, på bron över till stan såg jag en fiat och en båt. I innerstan var det ännu kusligare jag tror jag såg en person som sprang likt en zombie, förmodligen en stackars student som hade projektarbete kvar att göra. Men det hindrade inte mig från att åka vidare, jobbet stod nästan helt mörkt och parkeringshuset stod nästan tomt den med. Som tur var så fanns några andra vilsna/vissna själar på kontoret som av samma chockerande blick som jag hade, kom frågandes;
-”Vart fan är alla? Just jävlar det är en såndär 13 dags tjolaflorpdagsgrej?”
Fig 1: Zombie med fågel på huvet.
Natten innan så låg jag mer eller mindre vaken någon timma och tänkte på allt jag behövde sätta igång med nu inför nästa år; Bli mer vuxen av mig, mer planering, mer jobb och mer träning (fysiskt). Lite sådär som ett barn (som förmodligen skulle ha en mindre membranskada) som väntar på juldagen (iaf amerikanska ungar). *oh no he didn’t*
Vilket leder till nästa tanke. Sömn? Ni har ju vid det här laget fattat att jag är lite av en sängpotatis, inte för morgontrötthetens skull (vill jag gärna intala mig) utan för att träningen tar såsen ur kroppen och det är extra jobbigt att få igång den på morgonen. Hjärnan i sin tur behöver ju minst en halvliter koffein för att börja kompilera vad som pågår. Och då slår det mig, hur många gånger i mänsklighetens historia har dåliga beslut tagits bara för att av ren tradition att man är på plats kl 8 på ett arbete. Hur många morgonmöten har resulterat till “livsviktiga” beslut i grupper med trötta gubbar och tanter med balla titlar? ALLA är trött på morgonen, man tänker faktiskt inte fullständigt klart, ännu mindre dom som inte äter frukost och sen efter lunch får paltkoma (matkoma) för kroppen blir chockad av plötslig näring (dessutom i äckligt stor mängd oftast). Kvinnosläktet har säkert bättre rutin på detta än män det kan man se rent fysiskt på de flesta, finns en anledning till att ju högre titlar man upplever kommer med “airbags” medans en kvinnligare version kommer med en kopp te och rynkig panna istället.
Fig 2: Zzz…
Typ Bush och Irak skulle jag kunna tänka mig vara ett sånt beslut;
-”Vi är terroriserade av, öh dom och vi har inte haft krig på länge *gäsp* nu kör vi… eller? Eh fan kör!”
Fig 3: Rena rama Bush.
Skulle förklarat en hel del. Jag vet ju med mig själv (som människa) att jag inte är helt rak på morgonen efter ca 8 h sömn och hårt tränande dagen innan så kroppen fortfarande värker. Men efter frukosten, mer kaffe och strax efter att lunchen lagt sig så har jag en större plan för vad jag tänker besluta mig för i en viss fråga. Jag tar för givet att det är så för de flesta och jag baserar detta på följande undersökning av mig själv då såklart…
När man pratar med myndigheter eller paragrafryttare i frågor om försäkringar, avtal, bidrag osv så behöver man oftast vara väldigt övertygande. När min axel slets sönder på träningen så fick jag ett år senare övertyga mitt nya försäkringsbolag att jag inte kan lura dom på papper och påstå att jag inte har bestående men av det, för jag kan fortfarande skada mig lite så det känns (när jag kastas över någons axel, står på händerna etc). Enligt dom så var det omöjligt för mig att få en livsförsäkring pga av det, vilket roade mig, hur ser deras verklighetsuppfattning ut? En normal aktiv människa som tecknar en försäkring när dom blir självständiga (vid 18 förmodligen) så är väl chansen att dom kanske brutit sitt ben en gång rätt så stor och om dom inte skriver detta så svartlistas dom sen så måste dom ljuga för att få en försäkring? Även här känns det som om detta beslöts på ett dåligt morgonmöte och sen har ingen orkat ändra det.
Fig 4: Ett brutet ben…
Så slutsatsen blir; att jobba inom akademin med beslut som tas på morgonmöten tillsammans med stadgar, jobb-beskrivningar och titlar som en gång i tiden bestämts med sömniga ögon gör arbetslivet rätt så omständigt, speciellt när man inte kan sina klämdagar.
Resultat:
Som konsult står man hotad med anställningen samtidigt som man inte kan bytas ut för dom står utan kompetens att driva sin verksamhet utan en?
Har du en skada som gör dig svag inför att klara av samma slags impakt på samma ställe hindrar dig från att teckna en livsförsäkring, OM du inte har en vass tunga?
Moment 22? *Daaah daaah duuuuuuuuuuuuuuuuuhm*
Fig 1: Cashish änna…
