synapser

Bilintresset tar över…

Ja jag vet vart mina begränsningar går men lik förbannat så satsar jag som en enveten geting som inte hittar ut genom fönstret när den lyckats flyga in i en bostad.

*Surr surr surr… bonk!*

Men jag ska ge mig fan på att bilen ska va värdig pengarna, den är rolig att köra, den är rapp, den är styv, man känner hur den mår genom hela kroppen och fan den har potential. Men snålhet och tidsbrist betalar sig inte i längden, man får ha tålamod och planera sin budget. Så anledningen till att jag gnäller att kopplingen äntligen gav upp igen efter ett slarvigt arbete av en sponsor tyvärr. DOCK så kompenseras detta utav annat så jag är inte bitter… Inte helt iaf…

Dock svider plånboken ännu en gång men man ska inte gnälla för mycket, det kan bli jävligt bra ändå. För nu får man saker bytt och renoverat som man inte annars skulle… Och jag vet att du finns där ute, du där, med en stor snus under läppen som skrockar åt mitt inlägg här och tycker;

-“Meh vaf’n det är ju ba’ att skruva ner sket’n och ta kofot’n sen dra åt den dära och a’n skit serru…

Jaja visst, har man den tiden, det garaget och inte arbetar med sånt som jag gör så absolut kan man det. Men nu är det en inlärnings process för den som inte har alla “verktygen”, bygger ett klubbnamn och lär sig utifrån misslyckanden.

-“Trial and error!”

kallas det och är inom systemvetenskapliga teorier en metod som bäst lämpar sig på befintlig kunskap där man redan vet att det kan gå snett. Då ser man oftast över om man är rätt person i fråga att ge sig på det eller om man tjänar på tidskonsumtionen och att budgeten håller.

Så man lär sig av misstag genom att låta saker bytas ut i rätt skede, rätt delar och rätt folk om man är nöjd. Lära sig av andras byggen och lägger istället fokus på att bygga på det som får gå sönder om det skiter sig. Så resonerar jag och det verkar gå bra, för jag har fortfarand alla fordon kvar till skillnad från så många andra i bilscenen som köper, säljer, skrotar och börjar om cykeln om och om igen. Visst pengar har värde och ska man ha korta tafatta drömmar där man inte vågar njuta av vad man äger så får man väl göra det valet…

Jag väljer hellre att njuta när jag har fått det jag slitit för, känslan att;

-“Detta har jag skramlat ihop till, nu har jag min dröm framför mig!”

…är en fantastisk känsla. Att inta bara få något gratis, utan att få kämpa för det med blod, svett och pengar är heder på något sätt.

Så vad som vankas är att Celican ska få Steg 1 Exedy koppling med allt kringgillande samt att komforten ska äntligen komma tillbaka med en fungerande AC-kompressor. För den ska faktiskt också vara skön att ha när den blir så förbannat het om somrarna…

Det kommer bilder och mer feed om utvecklingen men denna sommar är brutal med sysslor just inom bilscenen där GHG tagit många steg att närvara i och lyckats skaffa klubbgarage.

Fig 2: Lite uppdateringar på Celican… Stay tuned 😉

-”Trial and Error folks…”

Fig 2: Kunskapen växer…

Hej allihop, tänker ju inte be om ursäkt för att jag inte är aktiv med bloggen för det är ju som sagt inte en daily blog som jag brukar skryta högaktningsfullt…

-“MEN!”

För er trogna läsare så tänkte jag iaf ge en liten feed på vad som händer. För under en tid nu så har jag drivit på med mina sommar projekt vid sidan av ordinarie arbete där allt från eventfyllda dagar med bilar samt träning utomlands och på toppen av detta ska det också flyttas till ett nytt och spännande liv!

Livet kantas dock av arbete där jag blir mer och mer uppmärksammad över min position inom IT. Jag skulle vilja ta upp en sida av detta yrke som sällan märks av utifrån men är väldigt vanligt inifrån organisationen bland IT-Folk.

-“Inget är intressant, jag är för bekväm.”

Den ständiga jakten efter det perfekta jobbet, spänningen och lönen blir ett gissel när man vet att man har ett väldigt allsidigt arbete redan och man vill inte längre ta för sig. Det kan ju självklart vara allt från en bristande ledning som inte utmanar eller ser över din framgång eller att man helt enkelt tröttnat på vad man gör men man är för bekväm för att sluta med det.

Det gäller på något sätt att hitta tillbaka till den glöden man hade genom att kolla vad man brister i och om man faktiskt vill utveckla detta vidare? Så enkelt är det inte resonera givetvis men det är första steget man kan testa… Jag själv har alltid varit en “idé kulspruta” som min förra chef kallade det och den funktionen i mig har nästan dött ut, man kan väl säga att jag “sköt” mig i foten och nu haltar jag omkring.

Viktigt är också att släppa taget om vad man är, gör och alla intressen innan det blir “monoton och minimalt” i livet. Jag tar stora pauser från träningen över sommaren och fokuserar på annan träning istället. Jag har mer än en hobby och försöker inte göra alla intressen för stora utan fokuserar på de som är roligare att göra. Det är väl det jag menar i att arbete är lite “same old same old”, vad gör man i sitt arbete om det är kontinuerlig syssla, få utmaningar och idé-kulorna är slut?

Ja jag vet inte, jag kan föreställa mig att man går i “väggen”, den är populär, något jag aldrig fattat hur man ens kan. Blir slö och kraftlös, undviker arbete om inte nödvändigt för stunden osv… Ja känslorna är där och då har jag någon slags spärr där inne i psyket som säger

-“Nej… Nu räcker det hörru, upp och hoppa!”

Utan den rösten så hade jag antagligen inte gjort någonting åt saken och jag ska väl va glad att den ropar fortfarande när livet känns enkelspårig. Frågan är bara hur länge den finns kvar?

Så där står jag vid vägskälet och frågar mig, ska jag ta ett kliv framåt där jag är nu, eller ska jag vända mig om och leta efter en annan väg i arbetslivet?

Det är spännande vilket som egentligen när man tänker efter, att man har det valet, det är ju ditt liv även om organisationer vill få dig att tro annat.

-“Stå på dig nu förfan”

…säger rösten. Ja fan, du har nog rätt herr Schizo, vad gnäller jag på det är ju bara att göra nått!?

Eller?

Fig 1: Slut på kulor, jag behöver ett nytt vapen…